Utbildning till sjöbefäl

Utbildning till sjöbefäl

Precis som piloten i ett flygplan har ansvaret för kabinpersonalen och passagerarna har ett fartygs befälhavare det yttersta ansvaret för besättning, last och passagerare. Liksom på ett flygplan skiljer sig arbetsuppgifterna åt beroende på vilken sorts befälhavare man är, hur stor besättningen på skeppet är, vilken last fartyget har och hur stort det är. Sjöbefäl har även administrativa uppgifter som att ha möten med övriga chefer ombord, ta avgörande beslut och delegera uppgifter till under ordnade.
Trivs man på havet och kan tänka sig att vara iväg hemifrån längre perioder, i regel arbetar man lika länge som man är i land och ledig, kan en utbildning till sjöbefäl vara en lämplig utbildning. Som sjöbefäl måste man har förmågan att hantera en stor mängd information på en gång och kunna ta snabba, men samtidigt genomtänkta, beslut. Beroende på vilken befälsgrad ett sjöbefäl har, har han eller hon också olika ansvarsområden. Befälhavaren är den högsta chefen inom däcksavdelningen. Den som är teknisk chef är den högsta chefen för den tekniska avdelningen och intendenten är högsta chef för intendenturavdelningen (den avdelning som ansvarar för förvaltning och hushållning).

Vad krävs för att kunna arbeta som fartygsbefäl


Det som krävs för att man ska kunna arbeta som fartygsbefäl är så klart en adekvat utbildning inom området. Det finns en förberedande grundutbildning på gymnasienivå, det riksrekryterande programmet Sjöfart. Det är inget krav att man måste ha läst det programmet på gymnasienivå för att kunna söka till högskolan, utan det går även från andra program. Sjökaptensprogrammet, som omfattar fyra år, finns bland annat på Linnéuniversitetet i Kalmar och på Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg. Utöver att uppfylla de grundläggande kraven för att kunna söka in på utbildningen måste man även ha godkänd syn, godkänd hörsel och ett normalt färgseende. Man bör också vara medveten om att arbeta på sjön innebär att man är borta hemifrån i långa perioder. Arbetstiderna varierar beroende vilken typ av fartyg som man arbetar på. Besättningen på oceangående lastfartyg kan vara ombord flera månader i sträck medan de som arbetar på reguljärfartyg, exempelvis Stena Line, är ombord en eller två veckor i taget. Det vanligaste är att vara till sjöss mellan fyra och sex veckor och för samtliga varianter gäller i regel principen att man är i land och ledig lika länge som man är till sjöss.

Anställningsbehov inom fartygsbranschen


Bristen på arbetskraft har varit stor gällande fartygsbefäl, både nationellt och internationellt. Den senaste lågkonjunkturen slog hårt mot alla transportnäringar och även om sjöfarten klarade sig bättre än andra inriktningar i transportsektorn, minskade behovet av personal och bristen på fartygsbefäl är i dagsläget inte lika stor som den har varit tidigare. Allt fler svenska fartyg flaggas också ut till förmån för länder med lägre lönekostnader, vilket också medför ett minskat anställningsbehov och att svenska fartygsbefäl får betydligt svårare att hävda sig i konkurrensen globalt. För de fartygsbefäl som har arbetat i 10 år eller mer är läget på arbetsmarknaden mer positiv. Pensionsavgångarna förväntas bli stora om några år vilket öppnar upp för att det kommer att behövas rekryteras många fartygsbefäl den kommande tio års perioden. För de fartygsbefäl som väljer att lämna livet till sjöss och gå i land kan bland annat fortsätta karriären som försäkringsrådgivare, hamnadministratör, lots, skeppsmäklare, skeppsklarerare eller som tjänsteman på ett rederi. En del väljer också att börja arbeta inom myndigheter eller utbildningar som har anknytning till sjöfart.

Anställningsbehov inom fartygsbranschen