Den glömda hamnen i Fröjel

Den glömda hamnen i Fröjel

Genom åren har det gjorts många arkeologiska fynd på Gotland som har innehållit allt från stora mängder med silvermynt till andra värdesaker. Sammanlagt har 160 000 silvermynt åter kommit upp i dagsljuset.

Det spännande med mynten är att majoriteten av dem är arabiska och kan spåras till länder som Egypten, Irak, Iran och Syrien. Den resterande delen kommer från Bysans (dagens Istanbul), England, Frankrike, Spanien och så klart Skandinavien. Men hur har alla de här mynten hamnat på en liten svensk ö vars enda naturtillgångar är kalksten och trä? Svaret finns i den hamnstaden Fröjel som ligger på Gotlands västkust.

10 års omfattande utgrävningar


Arkeologerna har grävt i Fröjel i över tio år och nu anser de att de kan ha funnit svaret på gåtan varifrån rikedomarna som Gotlands vikingar hade kom ifrån. Utgrävningarna visar att det var en intensiv aktivitet i Fröjel från 700-talet och fram till 1100-talets början. Runt hamnen har man funnit mängder av bevis på att det bedrevs en omfattande handel med Baltikum, Ryssland, Bysans och olika arabländer, bevis i form av smycken och mynt som har sitt ursprung i de nämnda länderna. Allra mest överraskade blev arkeologerna över den avancerade och omfattande hantverksproduktion som har pågått i området. I de små verkstäderna runt hamnen har gotländska vikingar och hantverkare smitt mängder av intrikata och fint bearbetade guld- och silversmycken. Metaller som importerades i få form från öster. Resultaten av utgrävningarna gör att arkeologerna inte hyser några som helst tvivel om att Fröjel var en av det största och viktigaste hamnarna under vikingatiden. Teorin som arkeologerna har är att Gotland, tack vare den centrala placeringen i Östersjön, har varit en viktig knutpunkt för en grenrik handel mellan länder i väst och öst.

Handel istället för plundring


Från Gotland seglade vikingarna österut och knöt troligen redan på 600-talet handelskontakter med Baltikum och Ryssland. Resorna blev längre och längre och de mest äventyrslystna vikingarna tog sig via de ryska floderna ner till de arabiska städerna vid Kaspiska havet eller ner till Svarta havet och Bysans, det som vi i dag känner som Istanbul, Turkiet. Via floderna fraktade de gotländska vikingarna olika handelsvaror fram och tillbaka i mindre skepp som enkelt kunde dras över land från en flod till en annan när behovet uppstod. I motsats till de våldsamma räderna som särskilt de danska och norska vikingarna gjorde sig ökända för västerut, finns det inget som tyder på att vikingarna som gav sig av österut plundrade de städer och områden som de nådde fram till i någon större utsträckning. En teori som forskarna har gällande det kan vara att vikingarna tidigt etablerade värdefulla handelskontakter i öster och att de inte var intresserade av att riskera den lönsamma verksamheten.

Handel istället för plundring

Men de omfattande utgrävningarna i Fröjel visar inte bara på den handel som har bedrivits i området. I staden har arkeologerna funnit över 100 gravar och efter en analys av arvsmassan i tänderna från nio olika skelett, visar resultaten att fyra av skeletten har en DNA-profil som härstammar österifrån. Det tyder på att det inte bara var gotlänningarna som gav sig ut på resor österut utan att folk från öster även kom till Gotland. Handeln med andra länder bidrog till Gotlands välstånd och i slutet av 1100-talet blomstrade ön som aldrig förr. Samtidigt överges också hamnen i Fröjel, kanske beror det på att hamnen har fyllts med drivande sand så att den tidiga medeltidens allt större fartyg inte längre kan gå in hamnen. I samma veva, i början av 1200-talet, har även tyska köpmän tagit över en stor del av handeln med Ryssland och i och med det ökar också behovet av en stor hamn på Gotland. Alla verksamhet flyttas till Visby, som var en viktig mellanstation på handelsrutten mellan Europa och Ryssland, och hamnen i Fröjel faller i glömska under nästan 1000 år.